Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 2351 km. Denna vecka: 42 km. Idag: 17 km

2016-10-19 - Skoföretagens bluff

Bra på fötterna: Brooks Adrenaline (obs! jag är inte sponsrad av Brooks). Dagens löpning (24 km) gick till skogarna norr om Rosersbergs slott och självklart plockade jag lingon längs vägen.

Den klassiska frågan: hur länge håller ett par löparskor?

-300-400 miles (48-64 mil), svarar Brooks.

Nej, skofabrikanterna verkar inte tro på sina egna skors hållbarhet. Enligt mitt förmenande underskattar de grovt livslängden. Skorna håller mycket, mycket längre. Brooks senaste påstående på sin blogg att deras löparskor bör bytas ut efter 50-60 mil eftersom dämpningen då försämrats och skaderisken ökat måste betraktas som en ren lögn.

Brooks är dock inte värre än andra. Det låter ungefär likadant från alla de stora märkena. En snäll tolkning skulle vara att de månar om sina kunders hälsa, man vill inte risker att de skadas i ”nedgångna” skor. Sanningen är nog snarare att de i första hand månar om sin egen hälsa, det vill säga de vill sälja så mycket som möjligt.

Erfarna löpare går dock inte på den här bluffen. Visst, det är individuellt hur länge skor håller. Är du bra tränad behöver du säkert inte byta så ofta. Men när hörde man att det är just skorna som orsakar löparskador? Risken är nog mycket större att det istället är en massa andra saker som ligger bakom, t ex för snabb upptrappning av träningen och eller ändrad inriktning.

Lite roligt är det att det är just Brooks som kommer med dessa påståenden. Jag har sprungit i detta märke sedan starten för cirka 35 år sedan men har också haft en del andra märken. Men det är Brooks jag haft på fötterna under merparten av mina cirka 17 000 mil eller fyra varv runt jorden. Men jag har definitivt inte haft 300 par skor under dessa 35 år. Och jag har nästan aldrig varit skadad

Hur ofta byter jag då skor? Ja, det brukar handla om 1,5-2 par skor om året. Och då har jag ändå under de senaste 16 åren sprungit minst 500 mil per år. Under ett coast to coast (ca 500 mil) byter jag lite oftare men inte mer än 3-4 par brukar det gå åt. I USA är skor mycket billigare så där kan man slösa. Men skoslitaget är också större på grund av värmen. Jag har dock många skor igång och springer aldrig i samma par två träningspass i följd.

Så ta skoföretegens råd med en stor nypa salt. En annan myt de vill sprida är att skor inte bör tvättas i tvättmaskin. Jag har alltid tvättat mina i maskin och har inte märkt någon försämring.

Keep on running!

PS

När jag berättade för Brooks att jag sprungit  1 000 miles i varje par skor under mina coast to coast fick jag följande svar:

"Hi Suneson! Thanks for running with us. A cross-country run sounds like an amazing challenge. When's the next one? 1,000 miles in a pair of shoes is quite extraordinary, and we'd recommend replacing them a bit more frequently just to stay safe. Let us know if your cross country trips take you through Seattle next time!"

Postad av Björn kl 22:27:37

Läs / skriv kommentar (3)


2016-10-15 - Ultradebut

I mål efter ett blåsigt och kallt 6-timmarslopp i Oxelösund, mitt första ultralopp. Totalt fick jag ihop 61,287 km. Till vänster Stig Söderström, 73, Kvarnsvedens IF. Stig är en av Sveriges mest erfarna långdistanslöpare med över 800 maratonlopp  och idag kom han upp i 45 235 km under sina sex timmar.

Är det ultralopp jag ska satsa på istället för halvmaror och helmaror? Nej, jag tror inte det även om det gick bra i mitt första ultralopp.

Märkligt nog har jag aldrig tävlat på ultradistanser (lopp längre än ett maraton) men i lördags sprang jag ett 6-timmars i Oxelösund. Hur skulle det gå för ett blåbär bland ett 40-tal ultrarävar? Hur lägger man upp taktiken? Frågorna var många men egentligen hade jag inget att bevisa och för ovanlighetens skull var jag inte nervös.

De yttre förutsättningarna var dåliga; blåsigt (8 sekundmeter), 7 grader och mulet. Motvinden var besvärande och medvinden kompenserade inte. Dessutom var nog inte uppladdningen den bästa- jag hade 13 träningsmil i benen samma vecka som loppet. Tur då att motorn på löpbandet på mitt hotell i Nyköping dagen innan var trasig . . .  

Loppet var välarrangerat. Däremot förstår jag inte vad en del löpare hade där att göra. Några hade bestämt sig för att promenera under sex timmar. Varför ställer man då upp i en löpartävling? Andra verkade ha bestämt sig för att avbryta när de nått maratondistansen trots att det var ett 6-timmars lopp de anmält sig till. Dessutom ingick ett 1- och 3-timmarslopp i tävlingen, något som förvirrade när dessa löpare svischade förbi.

Blåbär till trots förstod jag att knepet var att hålla en så jämn hastighet som möjligt. Noterade att några rävar sprang väldigt ojämnt och dessa blev senare upphunna och omsprungna flera gånger om Varvet mätte 1 233 meter men blev aldrig monotont, Från början hade jag bestämt att dricka en mugg var femte kilometer men efter fyra mil blev det en mugg vid varje varv. Jag hade i åtanke senaste halvmaran i Göteborg där jag tappade 2-3 kilo i vikt trots att det var kallt.

Efter marapasseringen bestämde jag att byta skor, från ett par väl dämpade till tunna och lätta träningsskor (Nike Free). Det var så jag gjorde i USA- alltid ett skobyte mitt under dagen för att minska skaderisken. Sett så här i efterhand var nog skiftet ett misstag; jag hade inga problem och bytet sinkade mig tre minuter, dessutom började varvtiderna bli allt längre efter att tidigare ha sprungit väldigt jämnt.

I USA lyssnade jag mycket på musik under löpningen. Men här ”vågade” jag inte göra detta, det skulle inte se seriöst ut att springa med lurar i öronen, trodde jag. ”Fjantigt”, var hustruns kommentar efteråt.  Men jag såg flera löpare göra detta, dessutom synnerligen ”seriösa” löpare.

Särskilt kvinnorna imponerar i ultralöpning. Jag blev varvad massor av gånger av t ex 31-åriga Jennifer Honek från IF Linnéa. Hon gjorde 70,6 km, bara 6 km kortare än bäste mannen, 44-årige Jonas Brantvall från UT Kolmården.

Med undantag från de sista varven vid vätskekontrollerna sprang jag hela tiden. Jag var inte slut och hade nog mera att ge men efter maratonpasseringen kändes det rätt ointressant hur långt jag skulle komma. Synd, jag hade nämligen ett svenskt åldersrekord i M65 inom räckhåll. Nu blev det 61,287 km och en åttonde plats, bara cirka 2 km från det svenska rekordet (Kjell-Ove Skoglund, Strands IF 63,220 km år 2007).

Mersmak? För tidigt att säga.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:23:01

Läs / skriv kommentar (12)


2016-10-11 - På väg till Nyköping och föredrag

Jag springer från Stockholm till Nyköping, en sträcka på elva mil som avverkas på två dagar. Bilden tagen vid infarten till Tumba.

Om en gammal gubbe kan springa över Amerika kan väl också jag göra det? Kom och lyssna på mitt föredrag för att få tips och inspiration!

Nyköpings Runners har bjudit in mig för att berätta om mina USA-löp. Allmänheten är också välkommen, allt är kostnadsfritt.

När: onsdag 12 oktobrer klockan 18.30

Var: Nyköpings OK:s klubbstuga i Ekensberg, Nyköping, GPS-koordinater: 58.771516, 17.035503 (Krokusvägen 26)

Välkommen!

Jag tog bilfärjan vid Skanssundet och hade turen att pricka in avgången (färjan går bara två gånger i timman).

Tullgarns värdshus är säkert fint sommartid men jag frös som en hund, värmen var knappt på på elementen och enda värmekälla var värmeslingorna på toaletten. Inget trivsamt besök efter 69 km löpning i höstrusket.

 

Keep on running!

Postad av Björn kl 12:32:46

Läs / skriv kommentar (5)


2016-10-08 - En 68-åring presterade bäst i Göteborg

I mål på Slottsskogsvallen efter ett blåsigt halvmaratonlopp.  Min tid blev 1.38.42.

Du behöver inte nödvändigtvis vara först över mållinjen för att "vinna" en löpartävling. Jag är 68 år och idag i Göteborgs halvmaraton var det just en 68-åring som presterade bäst.

Nej, denne 68-åring var inte jag utan Hans Eriksson, Eksjö Södra IK. Han utklassade mig med cirka sex minuter men få förstod att hans 1.32.19 var en stortid, faktiskt bättre än den officilla segeriden  från en 35-åring, som var exakt 20 minuter snabbare. Hur hänger det här ihop?

Alla förstår nog att det inte går att jämföra en 35-årings tider med en nästan dubbelt så gammal person. Därför finns ett internationellt vedertagen metod, WMA, att åldersomräkna resultat så att det i alla fall govt går att jämföra prestationener vid olika åldrar.

Tyvärr är det mycket ovanligt att tävlingsarragörerna gör denna omäkning och presenterar två tabeller i resulttlistan. I halvmaran i Göteborg görs inte detta och priser delades bara ut till de tre första männen och kvinnorna, "åldingarna" glömdes bort (däremot gavs priser i varje åldersklas i maratonlppet som hade färre deltagare).

Göteborgs Marathon med halvmaran är annars ett mycket välarrangerat lopp. En förbätring till nästa år skulle dock kunna vara att åldersomräkna eller införa en klass för 50 plus.

Jag är inte särskilt nöjd med min egen insats; fyra minuter långsammare än ifjol. Allt kan inte skyllas på motvinden hem (7 sekundmeter) eller att jag kanske inte var helt utvilad. Nej, troligtvis kommer jag att springa ytterligare en halvmara i år och då troligtvis på kontinenten. Målet är att ta sig in på tiobästalistan i M65 och där är jag inte nu.

Dessa listor, som jag nu gjort under många år, är försenade. Förhoppningsvis lägger  jag om några veckor ut på bloggen de första preliminära åldersindelade listorna på maraton och halvmaraton.

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:02:59

Läs / skriv kommentar (10)


2016-10-02 - Vem vann familjekampen?

I mål efter 21 km i Holaveden Ultra. Men vem vann- 30-årige Erik eller den 38 år äldre fadern? På den HÄR videon tagen av min bror Ragnar får du svaret.

"Det är bara ett motionslopp", sa svägerskan lugnande. Men jag är alltid nervös före start och särskilt när någon av sönerna är med.

Igår sprang Erik och jag Holaveden Ultra (halvmaran) i Tranås, för egen del för tredje gången och fjärde för Erik. Sonen gick ut hårt i förhandssnacket:

-Jag tror jag vinner över dig i år , , ,

Hittills har jag varit före barnen i samtliga lopp vi sprungit frånsett en spurtduell jag förlorade mot Erik i just Holaveden Ultra. Ifjol sprang vi i mål hand i hand men i år bestämde vi att fri fart skulle gälla när det återstod några kilometrar.

Sonen startade starkt. Det här är en rätt tufft terränglopp; stenar, rötter, mycket backar, raviner och stättor över taggtrådsstängsel men också grusvägar, en del asfalt och mjuka, lättlöpta skogsstigar. Allt mycket vackert, rena Bullerbyn.

Själv hade jag som vanligt problem ute i terrängen men gossen trippade på bra, hörde knappt hans andning. Fast skulle det hålla för honom? Det hade varit si och så med träningen i år medan jag tränat mycket, kanske för mycket och var inte riktigt utvilad. I backarna hade jag mjölksyrakänning men sa naturligtvis inget.

Först halvägs, efter vid vätskekontrollen och då vi kommit ut på riktig landsväg, märkte jag att han blev efter. Det här var rätta elementet för mig, benen hade piggnat till och trummade på bra. Men så fort vi kommit in i skogen igen var försprånget upphunnet. Men nästa långbacke blev för svår, Erik blev ohjälpligt efter och sedan råkade han tyvärr springa vilse i ett av motionsspåren där skyltningen inte var den bästa.

Nästa Holaveden klår han förmodligen pappa men kanske kan jag hålla sönerna stången något år till på långloppen, förutsatt att underlaget är asfalt. Min tid blev minuten bättre än ifjol men ändå fruktansvärt dålig; 1.53.54. På halvmaran i Göteborg om en vecka går det förhoppningsvis 20 minuter fortare. Inga stättor där att kliva över!

Veckan efter Göteborg springer jag mitt livs första ultra, ett 6-timmarslopp i Oxelösund. Hur lägger man upp taktiken i ett sådant lopp?

Keep on running! 

 

 

Postad av Björn kl 14:46:14

Läs / skriv kommentar (6)


2016-09-26 - Daglig mängduppdatering

Från och med idag blir det dagliga uppdateringar av löpmängden. Ovanför rubriken hittar du uppgifter om hur långt jag sprungit hittills i år, denna vecka och idag.

Jag vet att en del löpare brukar jämföra sig med mig och då kanske det kan vara roligt att se hur man ligger till jämfört med pensionären. Eftersom jag numera springer varje dag blir det också dagliga justeringar.

Mängdmålet, att i år springa totalt 1 000 mil, framstår som allt mer realistiskt. När målet sattes upp för två månader sedan krävdes det att jag sprang minst 14 mil/veckan året ut, nu har det krympt till 13 mil. Med ibland två löppass om dagen ska det nog uppnås, förutsatt att jag får vara frisk.

För mig är stor mängd liktydigt med bra tävlingsresultat på maraton och halvmaraton, dock inte nödvändigtvis toppresultat. Med mer kvalitetsträning (har knappt någon sådan utan springer mest distans med undantag för en del snabbdistanspass) skulle förmodligen tiderna pressas något. Den 8 oktober springer jag en halvmara i Göteborg och inför den får jag försöka toppa formen.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 13:01:43

Läs / skriv kommentar (6)


2016-09-22 - En dag på Sörmlandsleden

Sjön Getaren och nästan framme vid Lida friluftsgård. Vackert, ja, men väldigt svårsprunget för en asfaltslöpare.

Sörmlandsleden är alldeles för tuff för mig. Det fick jag idag erfara efter en heldag på leden. Mina 35 km kändes nästan som den dubbla distansen på asfalt.

Idag tog jag sällskap med ett proffs på Sörmlandsleden, ultralöparen och friluftsmänniskan Bernt Hedlund, 62 år. Jag hade fullt sjå med att hänga honom i hasorna och det var först när vi korta stunder kom ut på vägar eller stigar utan stenar och rötter jag kom i kapp. Ännu en gång fick jag bekräftat; jag är ingen terränglöpare, behärskar inte tekniken.

- Det här är ändå en av de lättare sträckorna, tyckte proffset som malde på i samma lunk hela tiden.

Bernt fyller på flaskan vid en källa, ett rör som stack ut i berget i en sluttning. Det kalla vattnet smakade gott men överträffade inte min lingondricka i ryggsäcken.

Vi tog ett tidigt pendeltåg från Stockholm, bytte till buss i Tumba och startade vår tur norrut från Skanssundet. Målet var Lida, ca 30 km bort och hade vi krafter kvar skulle vi efter lunch på friluftsgården fortsätta och avsluta vid pendeltågsstationen i Tumba, totalt 35 km. Och precis så blev det. Rätt nöjd att jag klarade det utan att snubbla! För det kändes som det var milljoner stenar, rötter, sly, backar och andra besvärligheter som skulle stoppa mig.

Vi var de enda passagerarna på bussen till Skanssundet där starten skedde.

Leden var bitvis illa röjd och det var många hinder vi tvingades forcera.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:56:14

Läs / skriv kommentar (4)


2016-09-18 - Passerat 800 mil!

Tillsammans med klubbkompisar i Vallentuna FK. Vi startade på söndagen från Roslagsbanans station i Kårsta och sprang på skogsbilvägar, stigar och bitvis i tuff terräng ner till Vallentuna/Kragsta, ett långpass för några av oss på 31 km.

Jag lyfter knappt fötterna när jag springer. Kanske effektivt på långpassen på asfalt men katastrof i terrängen.

Nej, terränglöpning är inte min grej. Springer jag i en grupp är det sällan problem med fart och distans så länge det handlar om asfalt. Men så fort vi är ute i skogen blir jag efter och får slita hund. Så var det i dag när jag var ute på ett långpass tillsammans med klubbkompisar i Vallentuna. Jag lyckades till och med ramla två gånger, slå i bröstet i en sten och få lite värk i några revben, dock ingen fara.

Bävar därför lite inför torsdagens (22/9) 37-47 km löpning på Sörmlandsleden, från Skanssundet till Lida, tillsammans med ultraräven och friluftsentusiasten Bernt Hedlund. Du är välkommen att hänga med oss. Program och tider hittar du HÄR.

Snubbelrisk. Elsladdar på golvet bakom löpbanden är inte bra. Så ser det ut på nyöppnade F&S i Sundbyberg där det i vecakn var öppet hus. Gymmet med sina mörka plastgolv och relatvt få redskap gav ett rätt trist intryck.

Veckans distans 158 km

Årets distans 804,5 mil

Keep on running!

Postad av Björn kl 19:29:32

Läs / skriv kommentar (6)