Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 2351 km. Denna vecka: 42 km. Idag: 17 km

2016-05-06 - Dag 16: Första videon!

Klicka på länken nedan så får du se Jans första film om mitt pågående coast to coast.

https://www.youtube.com/watch?v=yE1fjqASvcA

 

Postad av Björn kl 04:50:44

Läs / skriv kommentar (8)


2016-05-05 - Dag 15: Dramatiskt på macken

Ägaren av Shell bensinstation i Valmy, Gayle Morrison, visar förödelsen efter en husbilsbrand som var nära att kosta två människor livet.

Sonen och den 80-åriga pappan skulle precis köra iväg från macken. En gnista från motorrummet i deras husbil fick bilen och nästan hela macken att brinna upp.

Ja, det händer dramatiska saker där jag drar fram i ödsliga Nevada. Idag stannade jag till för lunch på en bensinstation i Valmy längs I80. Valmy består egentligen bara av en Shellmack, ett postkontor, en husvagnscamping och en frivillig brandkår.

Lunchen såg ut att behöva ställas in. Macken hade nämligen brunnit.

-En gnista från den här husbilen orsakade en explosion och antände en av pumparna. Som tur var skadades ingen och vinden blåste för ovanlighetens skull i riktning bort från huvudbyggnaden, berättar ägaren Gayle Morrisson.

Hela händelseförloppet finns inspelat från mackens övervakningskameror. Närmast ett mirakel att den rollatorbundne 80-åringen hann sätta sig i säkerhet. Branden inträffade i lördags och det var brandkåren i Battle Mountain två mil bort som skötte släckningen. Annars fanns det en frivillig brandkår bara några hundra meter bort från stationen, konstaterade jag när jag fortssatter sista biten till Super8 i Battle Mountain. Lunchen då? Jodå,den kunde dom greja på macken.

Jag fick starta dagen med att laga en punktering, den andra hittills.

Värmen har kommit och idag var det minst 25 grader. Jag hade för lite vätska med mig och väl framme vid motellet bälgade jag i mig ett par liter. Trippmätaren stannade på exakt 42 km så det fick bli en "straffrunda" så jag i alla fall fick ihop en full maratondistans, 42 195 meter.

Dagens distans: 42 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:04:55

Läs / skriv kommentar (3)


2016-05-04 - Dag 14: Alla dessa spökstäder

Jan rycker i dörren till Waterhole #1 i Golconda, Nevada. Stängt för gott liksom det lilla motellet intill.

Det finns gott om spökstäder, Ghost Towns, i USA. Idag sprang jag genom Golconda, en gång ett litet blomstrande gruvsamhälle, idag närmast stendött.

Golconda hade sin storhetstid runt sekelskiftet med runt 600 invånare, idag 200. Silver-, guld- och koppargruvor och varma källor i området gjorde att orten växte snabbt. Här fanns sex hotell, skola, affärer, tidning, tågstation och två bordeller.

Idag är allt nerlagt frånsett poststationen, en av de få byggnader som inte andas förfall.  En del gruvor är fortfarande igång men det blev inte som optimisterna trodde; att Golconda skulle växa till 10 000 invånare.  Stans slogan "What Anaconda has been to Montana, Golconda promises to be for Nevada" kom på skam.

Jans och mitt besök väcker viss nyfikenhet. Sheriffen åker runt i sin bil som en orolig ande, några bilar krypkör på Old hwy 40 och man tittar misstänksamt på oss. Att turister svänger av från I80 och stannar till i denna gudsförgätna håla verkar inte höra till vanligheterna. 

Ken Goodness stannade till med sin pickup. Han hade varit och klippt gräset runt några byggnader.

Jag följer på håll Humboldt River men ser inte mycket av själva floden, däremot effekterna; landskapet är grönare och här växer också ett och annat träd. Bergen är fortfarande höga och en del toppar är snöklädda. Motvinden håller i sig och löpningen går tungt men jag springer ändå utan stopp upp till Golconda summit på 5 159 feet (1 572 meter). Jag får uppmuntringstutar från långtradarna. Att se en löpare här ute i vildmarken där det är minst tio mil mellan städerna är närmast en sensation.

Dagens distans: 47 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 07:38:09

Läs / skriv kommentar (12)


2016-05-03 - Dag 13: Träning 24 timmar om dygnet

Gymträning i Winnemucca. Specialträning behövs för musklerna runt knät eftersom jag har artros.

Träning, träning och åter träning. Det räcker inte med att springa drygt fem mil om dan. Nej, även specialträning behövs för en coast to coast-löpare med  artros i knälederna.

Som ni kanske vet har jag artros, mest i vänster knä. Det har inget med löpningen att göra utan är en åldersrelaterad sjukdom, enligt expertisen. Tack vare gymträning varje dag under två års tid har jag inga problem med artrosen. I USA är det dock svårare att hitta gym men idag blev det i alla fall träning. Den går ut på att stärka musklerna runt knäleden. Målet är att gymträna 1-2 gånger i veckan.

Gymmet här i Winnemucca hade ungefär samma redskap som Friskis  & Svettis hemma. Gymägaren kände direkt igen mig- vem missar en löpare med barnvagn på I80? Hon tog bild på mig och självklart fick hon ett av mina skrytsamma visitkort. Utdelningen av visitkort har fått effekt- jag får varje dag några vänförfrågningar på Facebook. Synd bara att jag inte skriver så mycket på FB, koncentrerar mig istället på bloggen. Men det är uppenbarligen FB som gäller i USA.

Ibland känns det nästan som jag tränar dygnet runt. Min fru brukar påpeka att jag alltid efter ett maratonlopp sparkar med benen i sömnen. Så det blir säkert också mycket sparkande i motellsängarna . . . 

"De gula plastflaskorna" är en vanlig syn längs I80. Långtradarchaufförerna har inte tid att stanna utan kissar i flaskor som kastas ut genom fönstret.

Dagens distans: 53 km

Keep on running! 

 

Postad av Björn kl 10:06:04

Läs / skriv kommentar (8)


2016-05-02 - Dag 12: Vårt hotell är ett kasino

Är det här vi ska bo? Vi ser visserligen ut som luffare men vi smälter ändå rätt bra in i miljön. Kasinogäster i USA är inte precis the upper class.

Jag har bott några gånger på kasinohotell i USA. Ganska vulgära skapelser, de försöker ge sken av den fina världen. Men här är andelen trashankar och udda existenser hög.

Vi har nu kommit till staden Winnemucca (8 000 invånare) i norra Nevada. Vi bor på ett relativt fint hotell men förstod inte riktigt att det också var ett kasino. När du stiger in på hotellet Quality Inn hamnar du direkt i spelhallen, sjäva receptionen ligger udanskymd.

Det är glest med folk i den stora spegelförsedda lokalen med hundrats blinkande spelmskiner. Man röker, fånstirar in i maskinerna, trycker på knappar, drar i spakar och verkar knappt närvarande. Spelindustrin i Nevada har problem, turisterna- särskilt de utländska- kommer inte i samma horder längre.Jag tar en lov ner i lokalen strax efter midnatt, nej knappt någon aktivitet alls.

Rummen kan vara billiga på kasinohotellen så Jan och jag kostade på oss var sin svit.

Löpningen går fortsatt problemfritt. Men det är kallt, har haft tajts, vantar och mössa på nu under en veckas tid. Längtar efter värmen och att det ska sluta att blåsa. Winnemucca blir nu vår bas under tre dagar.

Dagens distans 54 km

Veckans distans;: 359 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 09:48:45

Läs / skriv kommentar (3)


2016-05-01 - Dag 11: I O J Simpsons hemtrakter

Ingen bil stannade och tog upp den galne liftaren. Berodde det kanske på skylten i bakgrunden? Klicka på bilden för större förstoring!

Mitt ute i Nevadaöknen springer jag förbi ett fängelse. Och inte vilket fängelse som helst. Det är här den kände svarte amerikanske fotbollsstjärnan O J Simpson avtjänar sitt straff.

Lovelock är en liten stad med 2 000 invånare in the middle of nowhere i Nevada. Här finns några bensinstationer och butiker, ett sjukhus, motell, casino och förstås McDonalds. Interstate 80 sveper förbi och få stannar i Lovelock (jag slank dock in på McDonalds). Stan var totalt okänd ända fram till 2008. Och det hade den förmodligen varit om inte stans fängelse, Lovelock Correctional Center, fått en sådan "prominent gäst".

Här inne avtjänar den 68-årige fd superstjärnan och fotbollsproffset O J Simpson, jämngammal med mig alltså, ett 33-årigt  fängelsestraff för ett rån och en kidnappning 2008. Simpson friades dock 1995 för det oerhört uppmärksammade mordet på sin exfru. Fängelset kallas i folkmun för "O J House".

Många har försökt att få en intervju med Mr Simpson, alla har misslyckats, så jag lät intervjublocket ligga kvar i kärran. Men något skulle jag väl ändå göra när jag var så nära intervjuoffret. Det var då jag såg vägskylten, som varnade bilister att ta upp liftare. Jag ställde mig intill skylten, viftade med tummen men ingen bil stannade. Tur var väl det för annars hade jag kanske också varit gäst i "O J House".

Håll i hatten, här blåser det småspik!

Igår kraftig medvind, idag kraftig motvind. Ja, det blåste så mycket att det knappt gick att springa. Det blev rena "intervallträningen"; 100 meter löpning, 25 meter gång. Så där höll jag på i 47 km . . . Men passerade det en Volvolastbil, ja då sprang. Man är väl en svensk viking! Gissa om jag är intresserad av att veta vindriktningen imorgon när jag fortsätter min resa längs trista I80 i Nevda.

Dagens distans: 47 km.

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:15:39

Läs / skriv kommentar (10)


2016-04-30 - Dag 11: Var är Jan?

Äntligen dök Jan upp med lunchen.

Jag står och väntar på Jan i en öde motorvägsavfart i det mest deprimerande landskap jag någonsin sett. Han borde vara här med lunchen för en timma sedan. Försöker ringa men telefon fungerar inte, fruktar att han missförstått var vi skulle träffas.

Lost i öknen, jag har varit med om det förr, hemskt. En och annan långtadare svänger av vid avfarten, chaufförerna går ut och kollar lasten, kissar och åker iväg. Ingen tar någon notis om den alltmer nervöse pensionären med barnvagnen. Jag är hungrig, trött efter 31 km löpning och behöver den där kycklingsalladen med tranbär från Denny´s.

Precis när jag är på väg att springa tillbaka till hotellet- fortsätta vidare vågar jag inte om Jan missförstått var vi skulle träffas- kommer pötsligt den röda Toyotan

-Mycket folk på Denny´s som låg inne i ett kasino, fick vänta i 45 minuter, urskuldar sig Jan.

Salladen måste ha innehållit rena dunderhonungen. De trötta benen kickar igång igen och jag springer de återståene 30 km med bara några kortare gångpauser. Den kraftiga medvinden gör också sitt, ibland är den så stark att jag måstenvända  handbromsen. Eftersom kärran är lätt lastad är den på väg att flyga bort i vindbyarna, det gäller att hålla den i ett stadigt grepp och ha säkerhetslinan runt handleden.

Halvöken, landskapet i den här delen av  Nevada är deprimerande. Det enda som piggade upp den ensamme svensken var alla Volvolastbilar.

Kallt, en och annan regnskur och absolut inget att se längs vägen. Raksträckorna är oändliga, det går svagt uppför, eller gör det verkligen det? Det är svårt att avgöra men vänder man sig om verkar det som att jag tar höjd hela tiden. Hur står jag ut? Roligt är det inte så jag börjar räkna alla lastbilar  som passerar, hur många är Volvo? Jag räknar 100 lastbilar och av dessa är 20 Volvo. En koll efteråt i Volvos årsredovisning visar att Volvos marknadsandel på på tuga lastbilar i Nordamerika är cirka 20 procent. Är inte statistik fantastiskt?

Dagens distans: 61 km (den hittills längsta)

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:42:54

Läs / skriv kommentar (9)


2016-04-29 - Tag 10: Team Suneson igång

Skål för team Suneson! Imorgon börjar brorsan Jan som min följebilschaufför.

Vad gör man när det är 10-15 mil till nästa motell? Jo, då är det följebil som gäller.

Det tog mig tio dagar att springa de drygt 50 milen från San Francisco till Fernley, en liten stad i Nevadas halvöken. Jan behövde bara 5-6 timmar för samma sträcka- fast då i bil. Bland det första han säger när vi träffas:

-Jobbig körning, mycket backar.

Som om jag inte visste det. Jag har slitit som ett djur de senaste dagarna med en massa bergslöpning, upp och ner hela tiden. Men nu verkar det värsta över för ett tag, Nevada är relativt platt men bergen kommer tillbaka i Utah och Wyoming. Tur då att det i alla fall är motorvägslöpning i stort sett hela vägen fram till Nebraska. Att springa på Interste är något lättare än på vanliga highways, backarna är visseligen längre men inte fullt lika branta.

Det hade varit omöjligt för mig att klara de här ödsliga sträckorna utan följebil, i alla fall om jag propsat på att bo på motell. Nu kommer Jan ut med lunch och efter löpdages slut hämtar han upp mig  och kör mig till ett motll. Dan därpå kör han ut mig til platsen jag slutade löpningen. Sådär ska vi hålla på i cirka två veckor och vi kommer ha några orter som våra baser.

Löpningen går fortsatt mycket bra. Nästan skönt att vara tillbaka på motorvägarna igen. Till skillnad från andra coast to coast löpare är jag i stort sett ensam om att springa på interstate. De flesta verkar dessutom tro att man inte får springa här. Men det får man, i alla fall i Nevada, Utah och Wyoming.

Dagens distans: 59 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 09:21:13

Läs / skriv kommentar (4)