Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 1830 km. Denna vecka: 12 km. Idag: 12 km

2016-06-20 - Dag 62: Ny video om

Här kan du se Jans nya video om Tony Adams, eller "Jack in the box" som vi kallar honom. Jan har gjort ett hemma  hos och fått titta in i lådan Tony har på släp efter sin sittcykel. https://youtu.be/6600w4uqXhs

Minns du mannen som cyklar planlöst kors och tvärs över hela Amerika? Jan och jag träffade honom i Nevada och Utah och facinerades av långfärdscyklisten Tony Adams som också är en uppfinnarjocke.

Både Tony och jag är kufar. LIkheterna (men även olikheterna) är många. Det vi gör är ändå ofattbart för amerikanen.

-Are you realy walking coast to coast? frågade en ung man idag när jag stannat till för lunch utanför McDonalds i Vinton, Iowa. Han hade sett skylten på kärran och ville nu ta en bild på oss båda.  Den där frågan har jag fått många gånger och svaret brukar bli:

-No.

Då uppstår en lätt förvirring. Om jag inte går, som ändå är någorlunda begripligt, vad gör jag då?

-I´m a runner. I´m running coast to coast. Two times harder and two times faster, brukar jag svara.

Då kommer i regel två följdfågor, som uttrycker viss skepsis:

-Why?

-May I ask how old you are?

Den första är inte så lätt att svara på. Den andra desto lättare och för att understryka att farbror verkligen kan springa långt svarar jag:

-Age doesn´t matter so much in ultra running.

Utmärkt wifi gör att McDonalds är en bra "arbetsplats" för mig. Bloggandet sker dock på motellen.

Cedar River utanför Vinton, IA. Floden är 54 mil, börjar i Minnesota, rinner ihop med Iowa River, som är en biflod till Mississippi. Bara fritidstrafik.

Dagens distans: 59 km

Veckans distans: 367 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 04:58:27

Läs / skriv kommentar (8)


2016-06-19 - Dag 61: Hängde i baren med lokalbefolkningen

På baren i Garwin (529 invånare) träffade jag the mayor Will Karsen och hans mamma Gertrude Albreght Karsen. Hon lämnade forna DDR 1956 och flyttade till USA. För första gången pratade jag tyska.

Varmt, backigt. mycket snack med lokalbefolkningen och urstark löpning. Så var min lördag i Iowa.

Ja, löpningen går verkligen bra. Fast första hälften gick tungt. Men efter besöket på baren i Garwin (bara Cola i burken) gick motorn på alla cylindrar. I baren blev jag bjuden och jag hade inte hunnit mer än ut ur staden förrän en bil stannade till och leverade kalla drycker. Här behöver man sällan törsta!

Bland annat var jag ute på jordvägar, dirt roads, något vi knappt har i Sverige. Lite läskigt, guppigt som sjutton, massor av skyltar som upplyste om riskerna att använda vägen när det regnat. Men vad gör man inte för att hitta kortaste vägen?

Dirt road i närheten av staden Traer, Iowa. Här sprang jag sju kilometer- skönt underlag!

Golden Door i Traer, Iowa, var inte precis något lyxmotell, ganska dyrt (73,5 dollar) och ingen frukost.  Men det funkade för en trött löpare. Dessutom tvättade motellägaren min tvätt hemma i sin bostad och levererade på avtalad tid utanför dörren. Perfekt!

Dagens distans: 57 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:27:29

Läs / skriv kommentar (1)


2016-06-18 - Dag 60: Finns det ett barn i vagnen?

Officer G O Goode trodde mig inte och beordrade att lyfta på regnskyddet för att kolla att det inte fanns något barn i vagnen. Kollegan Mark Mills höll tyst men log.

Idag hände det igen: Polisen stoppar mig eftersom man tror att jag har ett barn i vagnen. Men idag var man extra nitisk. . .

Det har tidigare hänt massor av gånger att polisen rycker ut när bilister rapporterat om att en galning är ute och springer i hettan med ett barn i en barnvagn. Nu var det första gången under detta löp jag blev stoppad med den förklaringen. Men nu var polisen ovanligt nitisk. Man verkade tro att jag verkligen hade ett barn i vagnen. Min skylt med jättebokstäver "COAST TO COAST" hade ingen inverkan.

-Men tror ni verkligen jag har ett barn i vagnen? frågade jag och såg det komiska i situationen.

-Jag måste vara helt säker eftersom jag ska lämna en rapport, sa den ena polisen och jag hörde nu på tonläget att han var på reträtt.

-Men du kan ju se genom regnskyddet att det inte är något barn där bakom, försökte jag.

-Jag ska inte röra något . . .

Efter att jag lyft på härligheten och officer G O Goode äntligen övertygats om att det inte fanns något barn i vagnen följde en massa förklaringar och inlindade ursäkter om varför han ändå var tvungen att stoppa mig.

Nåväl, vi skildes i bästa samförstånd och polisen fick mitt visitkort. Och att jag tog en bild under själva "ingripandet" hade de inget emot. Bloggen skulle de kolla. Tackar, ytterligare nya läsare!

Under detta löp har jag annars blivit stoppad ovanligt få gånger. Och vid de flesta tillfällen har polisen uppträtt korrekt även om ingripandena eniigt mitt förmenande varit onödiga. I Sverige har jag under snart 40 års löpande nästan aldrig blivit stoppad. Kan det kanske vara så att polisen har för lite att göra i USA och för mycket i Sverige?

Stannade till för lunch vid Reed-Niland-Corner i Colo, IA. Mack, café och motell är från 20-talet och byggdes av Charlie Reed (jag talade med hans son son, John Niland). Detta bilmecka fungerar också som museum.

Har jag sprungit fel? Nej, finns en stad med namnet Nevada (7 000 invånare)

I staden State Center (1 500 invånare)  pågick den 58:e Annual Rose Festival. Jag köpte en bägare med is som kunde smaksättas med diverse såser. Kärran väckte viss uppmärksamhet.

Sverker, en av de flitigare kommentatorerna här på bloggen, undrar om jag får en massa punkteringar när jag måste springa ut i gruset på vägrenarna vid möten. Svaret är nej. När nu över 60 procent av sträckan är avverkad kan jag räkna till en handfull punkteringar. Så få har jag aldrig haft. Varför kan man undra. Jag har hur många som helst oanvända slangar och har släpat på ett däck under hela resan. Har väntat på en punka för att kunna sätta på det nya däcket, får nog snart sätta på det ändå.

Dagens distans: 59 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:48:29

Läs / skriv kommentar (9)


2016-06-17 - Dag 59: Vackert men svårsprunget

Från där jag står och upp till backkrönet i bakgrunden var det sju kilometer. Iowa är (ö)känt bland löpare för sina "rolling hills" och dåliga vägar.

Des Moines River, en biflod till Mississippifloden. Hade gärna velat svalka mig här men att bada i okända vatten är livsfarligt (fick senare höra att floden är mycket förrädisk). Så innan jag tar mitt första dopp ska jag innan höra med folk på plats.

Smala vägrenar på hwy 30 i Iowa. Det är på millimetrarna kärran får plats mellan gruset på vägrenen och räfflorna innangör den vita linjen.

Dagens distans: 57 km

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 07:40:54

Läs / skriv kommentar (8)


2016-06-16 - Dag 58: Katastroftema- nya videor och dataproblem

Wells i Nevada drabbades av en jordbävning 2008. På Jans video inspelad den 10 maj springer jag genom denna spökstad  med massor av nedlagda motell och förfallna byggnader, inget har byggts upp. Efter denna video kommer ytterligare några på katastroftemat- bla mina problem med en ketchupflaska . . .

Katastrof. Ja, en jordbävnig är dramatisk. Men för en coast to coast löpare kan mycket annat vara dramatiskt. Som t ex mina ständiga problem med datorn och fullbokade motell. Bägge sakerna inträffade idag.

Jag är beroende av gps, dator, kamera med mera. Datorn (Windows Pro 8 Surface) är klart viktigast, fungerar inte den, ja då är jag mycket illa ute. Imorse strulade laddningen till datorn och när jag hade 8 procents batterikapacitet kvar ringde jag webmaster, min son Nils, och meddelade att nu var det totalkris.

Nils kunde inte lösa saken men gav en del tips och lugnande besked. Det var något strul med adaptern och själva kontakten till datorn. Senare under dagen gick det att ladda men det är inte säkert att faran är över. Att få tag i en ny laddare i en butik i de trakter jag nu befinner mig i är omöjligt. Så jag har beställt en ny på nätet och förhoppningsvis sker leverans om cirka en vecka till mitt motel.

Jag skrev igår att problemet med det fullbokade och enda motellet i Grand Junction nog skulle lösa sig. Och det gjorde det! Det kan jag tacka Chamber of Commerce i Jefferson för.

Sheilah  Pound och Angela Pedersen fixade en Steve till mig- imorgon blir jag upphämtad på Super8 i Jefferson och körd till Grannd Junction dit jag egentligen skulle ha kommit (motsvarande antal km har jag redan löpt).

Down town Jefferson. Staden har 4 000 invånare, ett centrum byggt i en fyrkant med stadshuset i mitten. Från tornet spelade klockorna santa lucia- absurt i denna sommarhetta!

Dagens distans: 46 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 05:44:05

Läs / skriv kommentar (9)


2016-06-15 - Dag 57: Triggas av svårigheter

Bara någon minut efter att denna bild tagits bröt ett fruktansvärt åskoväder ut. Den ena bilisten efter den andra ville plocka upp mig men jag fortsatte löpningen, kände mig urstark och kunde öka hastigheten från 9 till 12 km/tim.

-No problems! No problems, skrek jag till bilisterna som stannade på Hwy 30 och ville ge en dyblöt löpare lift in till Carroll. Det ösregnade och blixtrade men allvaret i situationen stimulerade mig bara.

Möjligen är jag som starkast när det verkligen gäller. Jag har märkt det på de riktigt långa och backiga etapperna, också när det varit enormt varmt och nu idag under ett, ja faktiskt två åskoväder. Jag skärper till mig, får en adrenalinknäpp och det känns som om jag gör det mesta rätt. Jag tog egentligen inga risker- blixtarna var aldrig nära mig och regnet kändes faktiskt skönt. Men omgivningen uppfattade nog saken helt annorlunda. Vad folk inte visste var att jag innan pratat med Higway Patrol och fått ett löfte om att de skulle undsätta mig om jag fick stora problem. En och annan polisbil passerade mig också och jag kände mig därför trygg. Det här var faktiskt en av de få gånger polisen hjälpt mig. . .

Janine L. Kock, editor och Publisher på veckotidningen The Observer, som bevakar vad som händer i de små "städerna" Arcadia, Westside och Vail. Blir jag kanske nästa veckas toppnyhet? I bakgrunden hennes syster Barb Wuestewald som läste korrektur, en syssla som försvan från de svenska dagstidningarna för många år sedan. Redaktionen fungerade också som butik och sålde kontorssvaror.

Dyblöt anlände jag till Westside för att äta lunch på bensinstationen där. Regnet hade precis upphört (jag skulle senare bli dränkt ytterligare en gång). Ryktet om min ankomst hade nått lokaltidningen Observer och ut fån redaktionen rusade två kvinnor. Jag verkade vara hett nyhetsstoff i Westside. Bara någon timma innan hade jag blivit intervjuad ute på vägen av lokalradiostationen KDSN, "Leading West Central Iowa" (kdsnradio.com). Senare på Walmart i Carroll kom folk fram till mig sedan de hört intervjun.  Här är intervjun:

http://www.kdsnradio.com/podcasts/newswed061516.mp3

På Observer berättade Janie L Kock att det finns 300 lokaltidningar i Iowa och att hennes tidning hade 1 300 prenumeranter. Roligt att lokaltidningsjournalistiken lever i USA. I Sverige är den döende.

Nu är det nerförsbacke hela vägen till MIssissippi.

Morgondagen kan bli problematisk. Motellet i Grand Junction var fullbokat. Men det löser sig säkert. . .

Dagens distans: 47 km

Keep on running

Postad av Björn kl 07:47:22

Läs / skriv kommentar (5)


2016-06-14 - Dag 56: Besök på en laundromat

I väntan på att tvätten skulle bli torr läste jag lokaltidningen Denison Review som utkommit sedan 1867, numera en veckotidning.

På 80-talet försvann tvättomaterna i Sverige. Men i varenda småstad i USA  finns  minst ett par laundromater. Jag besökte en i Denison, Iowa.

Var tredje dag brukar jag ha "stortvätt" av joggingkläderna. Tidigare tvättades allt för hand varje dag på motellrummet men det har jag slutat med. Nu är det tvättmaskin och tumlare som gäller- mycket effektivare och dessutom blir det rent. Men när motellet saknar en guest laundry, ja då är det laundromaterna ute på stan som gäller.

I Denison (7 000 invånare) fanns en handfull laundromater, de flesta öppna dygnet runt. Det är relativt billigt att tvätta, här kostade det bara två dollar för en mindre tvätt+ tumling exkl tvättmedel, något billigare än vad motellen brukar ta. Jag trodde att en majoritet av amerikanerna saknade en egen tvättmaskin men så är det inte, även bland de riktigt fattiga har 6 av tio en tvättmaskin i hemmet. Men visst, det är inte precis the upper class man ser på laundromaterna. Jag smälte därför bra in i miljön och ingen reagerade på att jag medförde en bananasplit från Dairy Queen. Skämdes lite när den anställde torkade upp glassåsen efter mig. . .

Det där med att tvättomaterna helt försvunnit i Sverige stämmer dock inte. En googling överraskade: inte långt från mina hemmakvarter, bakom Gustav Vasa kyrka, finns kanske Stockholms enda tvättomat med myntmaskiner. Vi hade också en på Tomtebogatan där jag bor och den drevs av Kooperativa Förbundet. Jag minns att jag förundrades över att den hade Stockholms smutsigaste skyltfönster!

Idag sprang jag för första gången rakt norr ut, det är ju Boston som gäller. Du kollar väl ibland kartlänken ovanför dagens rubrik? Temperaturen har nu sjunkit något men vad hjälper det när luftfuktigheten ökat. Jag dryper av svett, dricker oavbrutet men gillar ändå värmen trots att löpningen går i ultrarapid. Imorgon väntas regn och kallare väder, det ser jag inte fram emot.

Vad kan det här vara för frukter som såg ut som björnbär och växte på träd. Bären smakade lite sött men inte som björnbär. Klicka för större storlek!

Dagens distans:42 km

Keep on running!

Postad av Björn kl 06:58:40

Läs / skriv kommentar (10)


2016-06-13 - Dag 55: Iowa ställer upp

MaryRuth och Abram Wilwerding kom ut från familjens hus och gav mig Gatorade och energikakor. Barnen går i tredje resp fjärdeklass och Abram berättade att han tycker om att springa.

I Persia (300 invånare) finns en restaurang/bar- den var stängd eftersom det var söndag, I Persia finns också tre läskedryckasautomater- alla var ur funktion. Det var i Persia jag skulle äta lunch och återhämta mig efter 32 km löpning i nära 40 graders värme . . .

Ja, läget var rätt kritiskt idag. Vätskeförrådet på kärran var nästan slut och jag hade bara några energikakor kvar. Jag var i desperat behov av mat och vätska för de återstående 25 kilometrarna till motellet i Harlan. Var skulle jag få tag i detta? Inte en människa ute på gatorna. Skulle jag tvingas knacka på i något hus och be om hjälp?

Eftersom jag är en turgubbe fick jag hjälp. Plötsligt kom barägaren i sin bil och jag dök på honom direkt. Jodå, han låste upp, bredde mackor till mig och serverade litervis med cola och fyllde kyltanken med is.

Och sedan kom hjälpen slag i slag. Bilar stannade, flaskor sträcktes ut och de 25 kilometrarna till Harlan var inte längre något problem. Jag tror att jag idag drack 13-14 liter under och efter löpet, möjligtvis nytt "vätskerekord". Förvånad att magen kan sluka så mycket.

Vackra men backiga vägar i Iowa. Jag tvingades göra ständiga stopp för att dricka.

Dagens distans:57 km

Veckans distans: 420 km (rekord detta löp)

Keep on running!

Postad av Björn kl 08:00:42

Läs / skriv kommentar (6)