Följ via RSS
Avverkade KM: Totalt i år: 5487 km. Denna vecka: 7 km. Idag: 7 km

2017-11-20 - Ultraträff på Gotland

Ovan fiskeläget i Herrvik och nedan raukarna i Ljugarn.

Jag sprang längs den 800 år gamla ringmuren i Visby, ut och in genom den ena stadsporten efter den andra och in bland de pittoreska husen i gränderna. Jag plockade slånbär, sprang på mjuka stigar i tallskogen längs stränderna, åt fisk i de små fiskelägena och blev helt överväldigad.

Att Gotland är fantastiskt visste jag nog. Men mitt besök på ön i helgen blev något utöver det vanliga. Jag har varit här en gång tidigare men då på jobbresa och såg inget annat än flygplatsen och en konferenssal.

På väg mot Katthammarsvik. Foto: Torbjörn Söderman.

Nu var jag visserligen också på ”konferens” men på springande fot och bland ett 20-tal ultralöpare. Det var en så kallad KUL-helg där KUL står för kommittén för ultralöpning. Varje senhöst anordnas en träff någonstans i Sverige och i år var den förlagd till Gotland. På programmet stod ca 5 mils löpning under lördagen och en 3-milare på söndagen.

Lördagen ägnade jag åt egen löpning och bärplockning. Upptäckte att här finns mycket lingonris men inga lingon, däremot massor av slånbär. Plockade en del och lyckades få igenom dem i kontrollen på flyget hem.

Söderport.

Söndagen blev löpning i glada vänners lag, från Ljugarn på ostkusten ner till Katthammarsvik. Vi följde stranden, hann passera sju små fiskelägen och sprang mycket i skyddet av tallskog och enbuskar. Vackert, trots grådiset, kylan och regnet. Men nog vore det trevligare om dessa träffar kunde hållass under den lite varmare delen av året?

Keep on running!

Postad av Björn kl 11:21:04

Läs / skriv kommentar (5)


2017-11-11 - Spände bågen högt

Loppet är över och jag ältar mina misstag i omklädningsrummet. Men att springa med ett klubblinne var inget misstag- är det ingen publik får du väldigt mycket pep från medtävlare. "Heja Vallentuna" och även heja "Björn" hördes ofta.

”Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge.” Ja målen var högt ställda i lördagens 6-timmarslopp i Borås; jag var ute efter det svenska åldersrekordet i M65.

Helt orealistiskt var det kanske inte. På ultradebuten ifjol i Oxelösund gjorde jag 61,3 km, ca 2 km ifrån Kjell-Olof Skoglunds tio år gamla rekord på 63,220 km. Statistiken från tyska DUV är dock osäker och får nog tas med en nya salt. Jag får inrikta mig på 70-årsrekordet som verkar betydligt lättare (54,1 km).

I loppet i Borås skulle jag inte göra om samma misstag som i Oxelösund. Då som ultrablåbär trodde jag att man i ett sextimmarslopp gör ett skobyte mitt i loppet. Men att låta någon klippa upp buntband runt chippen och sätta tillbaka på de nya skorna stjäl mycket tid.er. Skomisstaget upprepades därför inte idag men en annan nästan lika stor tabbe gjordes i Borås. . .

Tävlingen gick runt en liten sjö, Byttorpssjön, och varvet mätte 1 892 meter. Vi var många deltagare, uppåt 200, och det var väldigt trångt på promenadslingan runt sjön. Idiotiskt nog ställde jag mig inte bland de främsta utan fick nu en skock väldigt långsamma löpare framför mig och kunde inte springa om- där rök några värdefulla minuter. Hur ödesdigert detta skulle bli förstod jag först när loppet var över.

Ett sextimmarslopp föregås av en del kalkylerande. Jag hade räknat ut att jag skulle behöva springa varven på 10 minuter och 39 sekunder, då skulle jag göra 64 km och slå rekordet. Lätt på pappret men svårare i praktiken- de första 10-15 varven låg jag på pluskontotot med 20-30 sekunder per varv. Men jag kroknade allteftersom och kom totalt 59,91km, inget rekord alltså. Lite snopet när det dessutom fattades ynka 89 meter för att nå 6 mil. Nåja, ändå inte så besviken även om rekordet aldrig kommer att slås av mig- nästa år är jag 70 år. Totalt blev jag 36:a av 125 män. Här resultatlistan.

Ett sextimmarslopp är en rätt märklig tillställning. Några promenerar 6 timmar, andra går och springer och en tredje grupp bryter när de nått maratondistansen, 42 195 meter. Själv gick jag inget, dock gång vid depåstoppet. Jag märkte att dessa gångpauser stal väldigt mycket tid och egentligen var rätt ondödiga, en så kort gångvila ger knappast några nya krafter.

Temperaturen var bara någon plusgrad. Vore det inte bättre att förlägga den här typen av tävlingar under den varma delen av året? Samma tid ifjol var det snö i Borås.  Ibland får jag känslan av att man i ultraskrået vill ha det så besvärligt som möjligt. Hade det varit 10-15 plusgrader misstänker jag att de flesta kommit ytterligare några kilometrar.

SOK Knallen får däremot högsta betyg för ett välarrangerat lopp, löparna verkade också uppskatta banan bätre än den gamla som gick runt Ramnasjönmed en liten backe. Mycket talar därför att det blir Byttorpssjön även nästa år. När vi alla efter slutsignalen stod och huttrade och väntade på att mannen med mäthjulet skulle komma, kom istället två glada tjejer utspringande med varma hamburgare till oss. Bonuspoäng för det!

Nya ultrabravader väntar nästa helg, dock ingen tävling utan en så kallad KUL-helg på Gotland där ett gäng ultralöpare träffas.

Keep on running!

Postad av Björn kl 22:38:41

Läs / skriv kommentar (5)


2017-11-04 - Årsbästa på halvmaran!

Med tiden 1.35.11 avancerar jag från nionde till sjätteplats i halvmaratonstatistiken i gruppen M65. Äntligen fick jag till ett perfekt lopp i Bromölla men synd att tävlingen läggs ner efter 41 år.

Nöjd och lättad. I dagens halvmara i Bromölla gick allt min väg. Jag jagade en bra tid och satte upp ett "högt tempo" direkt efter start. Det höll hela vägen.

Förhållandena var perfekta; platt tvåvarvssbana, fin asfalt, tolv grader och knappt någon vind. Idag var det bara tiden som gällde, placeringen i ett så här litet lopp med 30-talet löpare på halvmaratondistansen var ointressant. Jag riskerade nämligen att bli utpetad från den tiobästalista jag själv sammanställer.

Banan i Bromölla är en av Sveriges bästa halvmaratonbanor, kanske den bästa. Synd därför att dagens tävling blev den sista i raden av 41 stycken. Deltagarantalet har sakta krympt för varje år och Ryssbergets IK satsar istället på sina fem (!) andra tävlingar. Fantastsikt att en så liten löparklubb med 250 medlemmar är så oerhört aktiv.

Arrangemanget får högsta betyg. Jag har sprungit här flera gånger och förutom den fina banan gillar jag att man efter tävlingen bjuder alla på fika i barnbespisningen i Dalaskolan. Det kallar jag för the american way- i många lopp i USA samlas man efteråt och äter tillsammans. Eller vad sägs om att en funktionär sprang ikapp mig vid en av vätskestationerna när jag tappat min mugg med sportdryck?

Inför den här tävlingen, min fjärde halvmara i år, hade jag laddat upp med några snabbdistanspass på band i tävlingsfart. Kanske var det dessa som gjorde susen idag? Normalt tittar jag numera aldrig på klockan men idag hade jag koll på varenda kilometer. Omräknat med åldershandikapp är mina 1.35 på halvmaran bättre än mina 3.26 på maran. Ändå ligger jag tre i M65 på maraton men sexa på halvmaran.

Keep on running!

Maratonstatistiken uppdaterad efter New York Marathon

 

Postad av Björn kl 22:18:04

Läs / skriv kommentar (8)


2017-11-02 - Jag kunde ha varit en miljövärsting . . .

Med babyjoggern transporterade jag tillbaka de felaktiga varorna. Det var säkert första babyjoggern som angjort denna lastbrygga i ett industriområde i Solna.

Vi beställde nya taklampor till entrén i bostadsrättsföreningen. Efter någon vecka kom paketet, som hämtades ut i tobaksaffären runt hörnet. Smidigt och bra, problemet var bara att vi fick fel varor . . .

Detta har väl inget med löpning att göra? Nä, egentligen inte om nu inte varorna hade behövt returneras. I paketet låg en retursedel så allt vi hade behövt göra var att klistra returlappen på kartongen och gå tillbaka till tobaksaffären.

Också smidigt och bra? Ja, men kanske inte så bra för miljön. Först hade det kommit en lastbil till tobakisten och hämtat upp paketet, sedan hade bilen kört till en terminal och därefter en ny biltransport. Hur mycket koldioxid och andra skadliga utsläpp hade det inte orsakat?

Plötsligt såg jag en chans till en löprunda. Varför inte springa med paketet till lampfirman och få allt fixat på en gång? Sagt och gjort, upp med paketet på babyjoggern och en rask språngmarsch på några kilometrar till firman ute i ett industriområde i Solna. Där betraktade man mig nog som en underlig figur, alla kommer ju i bil.

Själv äger jag ingen bil, bilen eller rättare sagt bilarna sålde jag för snart 40 år sedan då jag blev joggare. Sedan den dagen sprang jag i stort sett varje dag till och från mitt arbete fram till pensionen. De flesta lokala transporter sker fortfarande på springande fot- massor av ärenden kan uträttas med en babyjogger. Alla livsmedels- och varuinköp sker med hjälp av trehjulingen, jag har äpplen, lingon, blåbär, julgran, ved, sopsäckar, stegar, bräder, nybakat bröd till barnen, ja allt du kan tänka dig frånsett barn i vagnen. Billigt och bra, varför gör inte fler så?

Att mina transporter dessutom varit miljövänliga har jag egentligen aldrig tänkt på. Det var först idag den tanken slog mig. Så jag knappade in en massa data om mitt leverne i en miljökalkyl IVL, Svenska Miljöinstitutet AB har på nätet. Det är just transporterna som genererar de största utsläppen från hushållen.

Är jag då en miljömuppe? Nej, det vore att överdriva- flera flygresor om året och onödigt varmt i lägenheten gör att jag inte är så väldigt mycket bättre än genomsnittet. Men skulle mina 500 mil löpning varje år under snart 40 års tid istället ha skett med bil, ja då kunde du kalla mig för en miljövärsting.

Keep on running!

 

 

Postad av Björn kl 21:23:00

Läs / skriv kommentar (2)


2017-10-30 - Lingonplock i pannlampans sken

Fortfarande rätt ljus men en timma senare var det kolmörkt och då behövdes lampan för att se lingonen.

Det är rätt läskig att springa på okända skogsbilvägar när det skymmer på. En gps och pannlampa ger dock en viss trygghet.

Idag var jag ute på en lingonrunda i trakterna av Mehedeby, Älvarkelby och Furuvik (31 km). Det blev mörkt snabbare än jag räknat med. Inte en människa i sikte, kall vind, långa avstånd och ett myller av små grusvägar som inte verkade leda någon stans. Ganska obehagligt, dessutom var det ont om bär, jag var trött och i tidsnöd.

Jag ville inte komma hem tomhänt. Så vad göra? Det blev till att slå på pannlampan och rikta den mot riset. Jodå, jag fick til lsist ihop en skaplig skörd och kunde sent ta Upptåget från Älvkarleby hem till Stockholm. Roligt efterår men inget jag gör om.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 23:01:52

Läs / skriv kommentar (3)


2017-10-28 - ". . . än slank han dit, än slank han ner i diket"

Här har det gått undan- lersprut långt upp på ryggen. En löpare hade oturen att halka ner i en liten bäck och tvingades bryta.

På dagens terräng SM i Huddinge gällde det att ha bra på fötterna. Den blöta och geggiga gräsbanan fick många på fall. Dubbar, hårt knutna skor och försiktighet i kurvorna var avgörande.

Jäklar, det här var roligt! Trots att distansen (4 km) inte alls var min, att underlaget var så långt ifrån asfalt som möjligt och att min idrottsliga insats var medioker åkte jag hem med ett leende på läpparna. Inte kan man deppa med en SM-medalj i fickan?

Det här var mitt fjärde terräng SM på raken. Och under alla dessa SM har min klubb Vallentuna FK vunnit lagbronset i klassen M60 och äldre. Några individuella medaljer har jag dock aldrig tagit på denna ”sprintsträcka”. Det gjorde däremot idag klubbens superveteran, 75-årige Arne Lekström, segrare i M75.

Guld till Björnstorps IF, silver till Majornas IK och brons till Vallentuna FK.

Arne Lekström, Vallentuna FK, tar SM-guldet i M75. Silver till Åke Leverin, Väsby IK och brons till Jan Förberg, Hammarby IF.

Vi äldre veteraner springer på SM bara 4 km medan de yngre springer dubbla distansen. Visst blir man utpumpad även på den kortare sträckan men den längre hade nog passat bättre. Förväntningarna var därför inte höga; en placering i mitten skulle vara helt OK. Och visst kändes det bra efteråt med en 11.e-placering och tiden 19.49 (10.06) i M65- tio gubbar framför och nio bakom. Medelmåtta alltså, hela 2.39 efter segraren Jörgen Thorsell, Falu IK. Jörgen har under många år toppat långdistansstatistiken i sin åldersklass men är också en duktig banlöpare. Nu har han problem med en nerv i foten varför segern blev en liten revansch.

Trots en tungsprungen och halkig bana hade jag förvånande nog inga problem med underlaget. Med tio dubbar(märket Best Grip) i varje sko blev det bra grepp. Kan verkligen rekommendera att dubba skorna själv, egentligen ett bättre och billigare alternativ än att köpa färdigdubbade skor eller ha ”damasker”. Dubben kan du ersätta och ta ur, fungerar egentligen ännu bättre på isunderlag, perfekt under stundande Bore Cup.

Det som gör dessa terräng SM så roliga är att vi veteraner också får frottera oss med elitlöparna. På vanliga veteran SM i maraton och halvmaraton, nu senast i Göteborg, är bara veteraner med, alltså löpare 35 år eller äldre. Nu fick vi se storheter som Napoleon Solomon och Meraf Bata vinna. Kul också att känna och känna igen så många löpare. Dessutom en vacker bana och ett perfekt arrangemang av Huddinge AIS kryddat med Lennart Juhlin som speaker.

Nästa vecka springer jag halvmaran i Bromölla och veckan därpå ett 6-timmarslopp i Borås.

Keep on running!

Postad av Björn kl 20:06:20

Läs / skriv kommentar (8)


2017-10-21 - Funderar på några "majorer". . .

J McDermott, USA, vinner det första Boston Marathon år 1897 på tiden 2.55.10. Sträckan var bara 24,5 miles (39,2 km), alltså ca 3 km kortare än idag. Observera löparens lätta skor samt radioreportern (?) till höger. Detta världens äldsta maratonlopp har en svensk segrare; Gösta Leandersson med tiden 2.31.50 år 1949. Rättelse:  Bilden visar inte J McDermott utan Johnny Kelley, som vinner Boston Marathon 1935  (se alla kommentarer om vem löparen på bilden verkligen är!).

Golfsporten har sina majors. Mindre känt är att även maratonsporten har det. Maratonloppen i Tokyo, Boston, London, Berlin, Chicago och New York ingår i serien World Marathon Masters. I den sextetten vill jag ingå!

Jag har redan klarat av Berlin (2.57.46 år 2001) och nästa år är det dags för Boston. New York har jag alltid varit skeptisk till, ett jippo har jag brukat säga, men alla lovordar detta världens största maratonlopp med över 50 000 löpare. Och nog vore det väldigt spännande att springa i Tokyo? Och Chicago brukar sägas vara världens bästa lopp. Så jag är helsåld på en major . . .

Egentligen är World Marathon Masters en tävling för eliten och med enorma prispengar i potten. Eliud Kipchoge från Kenya har vunnit de två senaste omgångarna. På hans meritlista finns bl a världens näst snabbaste maraton på 2.03.05 (London 2016) och 2.03.32 (Berlin 2017). Men även vanliga motionärer kan delta, då utom tävlan

Totalt är det ett par tusen personer i världen som sprungit alla dessa sex stora lopp, många av löparna tillhör veteraneliten. Bland dessa finns cirka 50 svenskar. En känner jag, Karima Makrof, från min gamla klubb Majornas IK. Hon har ett snitt på 3.08 i de sex loppen. Med 3.02.31 i Tokyo i år ligger hon åtta i K40 i min svenska maratonstatistik.

Boston Marathon, som jag springer den 16 april 2018 i samband med mitt sjätte coast to coast, är den enda "majoren" där man måste kvalificera sig på tid. Kvaltiden för en 65-69-årig man är 4.10 (3.05 i M35), alltså ganskabesskedliga tider. I de andra loppen finns inga kvaltider men du blir  direktkvalificerad om du kan visa upp en bra tid, annars är det i mån av plats eller lotten som avgör.

Just nu pågår anmälan till nästa års Berlin Marathon. Jag var en knapptryckning från att anmäla mig innan jag insåg att jag var upptagen. Berlin är intressant eftersom min årsbästatid på 3.26 inte skulle räcka. Heder åt tyskarna som ställer tuffa krav: För att komma med direkt hade jag behövt göra 3.25 eller bättre (för 60-åringar och äldre).

Däremot hade det inte varit några problem med att komma med direkt till New York (3.45), Chicago (4.00) och London (4.00) men omöjligt till Tokyo där du måste minst springa på 2.45, oavsett ålder. Nästa år tävlar jag i M70 och då blir det ännu lättare att komma med.

Generellt är maratonlöparna i Europa mycket bättre än i USA. Därför är det lite förvånande att man i Virgin London Marathon inte ställer högre krav.

Samtliga majors är betydligt större än Stockholm Marathon (i år ca 13 000 i mål). Minst mätt i antal deltagare är Boston med cirka 35 000 medan London, Berlin och Tokyo brukar ha runt 40 000. Giganterna är New York med över 50 000 och Chicago cirka 45 000.

John J. McDermott vann det första Boston Marathon 1897.

---

Idag sprang jag Kungsängen park run, mitt totalt 17:e park run. Dessa 5 km-lopp är utmärkt snabbhetsträning, inte minst inför stundande veteran SM i terräng (4km) nästa helg i Huddinge. Av 58 deltagare blev jag nia på 22.05. Vann gjorde 17-årige Yassin Abdi på utmärkta 15.51.

Keep on running!

Postad av Björn kl 16:17:10

Läs / skriv kommentar (12)


2017-10-16 - 500 mil och 5 miljoner lingon . . .

Under dagens lingontur i Norduppland hann jag passera 500 löpmil räknat sedan årsskiftet. Jag kunde också summera en massa lingon och lite blåbär, därav de två bärplockarna.

Nej, 2018 blir inget nytt 1 000-milaår. Men idag passerade jag 500 mil, mitt femtonde 500-milår i obruten följd.

Den sviten är jag rätt stolt över. Men en dag kommer då detta inte blir möjligt. Förhoppningsvis ska det dock inte ske nästa år då jag springer mitt sjätte coast to coast. Tvärsöver Amerika är just cirka 500 mil så 2018 ska nog bli ännu ett bra mängdår.

Du som följt mig under åren vet att jag prioriterar mängd före kvalitetsträning. Men just 500 mil har jag aldrig haft som något mål, jag gillar helt enkelt att springa mycket och det blir vad det blir. Just i år har det kännts som om jag tränat ovanligt lite, däremot har jag blivit flitigare med intervallträning som jag för det mesta springer på band.

Jag tror att just intervallerna och alla parkrun-tävlingar gjort att jag inte tappat något på maran, åldersomräknat är jag något bättre än för ett par år sedan. I år har det också känts som att jag varit riktigt utvilad inför tävlingar, jag har "vågat" dra ner på mängden inför loppen.

I år blir tredje året i följd jag springar varje dag (peppar, peppar, ta i trä). Egentligen skulle jag kunna ha gjort det långt tidigare men tanken har aldrig funnits. Nu känns det helt naturligt och inte det minsta jobbigt- en löpdag för mig är minst 3 km. Och det bord eväl alla klara?

Jag har nu sprungIT 35 år. De första tio åren låg mängden på cirka 200-300 mil per år för att sedan sakta öka. Ifjol blev det alltså över tusen mil, för att vara exakt 1 019 mil. Jag har inga ambitioner att försöka slå det och skulle dessutom inte klara det.

Det lite överraskande, när jag tittar tillbaka i mina träningsdagböcker, är att jag i snitt ligger på drygt 500 mil per år under dessa 35 år. 500 mil är knappt tio mil i veckan. Det har varit möjligt tack vare att jag haft turen att få vara frisk under alla dessa år och dessutom haft en generös arbetsgivare.

Jag hoppade av vid flera av Upptågets stationer mellan Uppsala och Gävle och hade för första gången köpt en 24-timmarsbiljett, perfekt för detta ändamål. Totalt var jag ute i åtta timmar men det blev bara 19 löpta km..

Många av alla dessa mil får jag ihop under mina utflykter. Idag bar det av till Skyttorp, Marma och Mehedeby i Uppland. Det är ganska gott om lingon och det finns fortfarande en del blåbår. Av lingonen gör jag världens bästa måltids- och sportdryck.

Keep on running!

 

Postad av Björn kl 22:09:43

Läs / skriv kommentar (4)